Titel: Fighting

Regi: Dito Montiel

Medverkande: Channing Tatum, Terrence Howard, Zulay Henao, Michael Rivera m.fl

Längd: 1 tim 45 min

Genre: Action/Drama

IMDB: 5,1/10

Let's...Get...It...On! Marvin Gayes berömda sång förmedlar kärlek och romantik. Orden i refrängen är känslosamma, framförda i ett gott flow som man gärna faller in i. I "Fighting" frambringar dessa ord lika mycket laddade känslor. Uppe på taket på ett av New Yorks många höghus skriks orden ut och signalerar att fighten är igång. Och det handlar inte om kärlek. Det handlar om hat.

"Fihting" associeras gärna med en annan "beat them up" film, nämligen "Never back down". Skillnaden dem emellan är dock stor. Det finns ingen mr perfekt i huvudrollen som tar tjejerna med storm och som är särskilt cool.  Killen i huvudrollen är Shawn MacArthur (Channing Tatum), en normal kille men oslipad fighter som inte har det så lätt. För att uttrycka sig milt. För att skrapa ihop pengar till brödfödan tvingas han sälja falska prylar på gatan mitt i New York, där ingen är särskilt ärlig utan där man måste kunna klara sig själv. Av en ren slump blir han upphittad av Harvey Boarden (Terrence Howard) som kan erbjuda Shawn stora pengar i utbyte mot att han blir en sorts streetfighter. Tillsammans besöker de en rad olika ställen i och runt New York för att fajtas om pengar... och äran.

Filmen handlar inte bara om charmiga fighters där man slänger upp två ungtuppar som ska göra sitt bästa för att förstöra varandra. Dramatiken finns där, både som romantik och som action. Men det som gör filmen så bra är att man får känslan av ruffighet och inte någon sorts glorifiering av karaktärerna. Alla som varit med i ett slagsmål vet att teknik och finess bara räcker en liten bit, det krävs vinnarskalle och kämparglöd vilket Shawn är ett lysande exempel på. Terrence Howard är en annan som gör en helt okej prestation i sin roll, även om jag i början störde mig på hans släpande röst. Men i den tuffa miljön som Shawn precis antagit och där allt handlar om pengar, kan han behöva en "agent" som vet hur saker och ting funkar. Och Harvey Boarden vet hur saker och ting funkar. Tempot är högt, slagsmålen många och man lever sig lätt in i Shawns värld av brutalitet och viljan att aldrig ge sig. 

Shawn: "So... they got rules or?"

Harvey Boarden: "Yeah. If you lose you get nothing. Go make some money"

Titel: "Johan Falk. GSI - Gruppen

för särskilda insatser"

Regi: Anders Nilsson

Medverkande: Jakob Eklund, Joel Kinnaman, Mikael, Tornving, Meliz Karlge, Reuben Sallmander m.fl

Längd: 1 tim 53 min (från 15 år)

Genre: Action/Thriller

IMDB: 6,9/10

Jacob Eklund är tillbaka som Johan Falk i den fjärde filmen om den rafflande polisen som gett en ny dimension i svensk action. Filmserien tar en ny vändning när Johan Falk återvänder från Haag och Europol till Göteborg, där han ansluter till GSI - gruppen för särskilda insatser. Ett smart val av Anders Nilsson, då man som publik känner att den svenska specialpolisen inte är särskilt omtalad på samma sätt som USA:s FBI eller CIA. Till skillnad från den amerikanska motsvarigheten har man dock lyckats genomföra en fartfylld action utan att behöva ta till science fiction där huvudrollsinnehavaren tillges närapå odödlighet och pricksäkerhet a la Lucky Luke.  Johan Falk kan också missa. Även om han inte gör det så ofta. En annan som kan missa är Anders Nilsson, han gjorde nämligen det när han valde ut Mikael Tornving som högsta hönset i den organisation som ska framstå som frän och spännande. Tornving är ingetdera. För i denna filmen ska han inte vara rolig eller ironisk. Det ska han vara i ”Playa del sol”. Men det känns som om man bara väntar på en sådan där typisk Tornving-kommentar som han ofta fäller utan att röra en min. Är det förresten därför som man gjort så korta dialoger mellan honom och Eklund? Korta dialoger som får Quentin Tarantino att sätta popcornen i halsen men som dessvärre ter sig vara ganska normalt i svensk film.  

Skådespeleriet är annars bra, speciellt på den kriminella sidan där Joel Kinnaman gör en enastående insats som dubbelspelaren Frank Wagner som är både spännande och intressant. Han är den faktor som gör att man vill se uppföljarna i denna filmserie. Filmerna om Johan Falk har alltid haft en stjärna. Nu har man två och favoritskapet börjar glida ifrån ex. europol - polisen till dubbelspelande Wagner som man snabbt fattar sympati för. Johan Falk har mjuknat lite, gör inte för mycket väsen av sig och kliver in i handlingarna först när det verkligen behövs.

Filmen är gripande, actionscenerna våldsamma, men ändå realistiska och suget efter fler filmer tilltar när skådespeleriet överlag är på topp.