Titel: This is it

Regi: Kenny Ortega

Medverkande: Michael Jackson, Alex Al, Nick Bass, Michael Bearden m.fl

Längd: 1 tim 51 min

Genre: Documentary, Music

IMBD: 7,4

En av de mest omdiskuterade filmatiseringar som gjordes under 2009 var utan tvekan "This is it", som hade sin biopremiär den 28:e oktober. Efter Michael Jacksons tragiska död florerade det extremt mycket känslor bland miljontals fans världen över. Detta, endast en vecka innan hans sista 50-konserts-tour skulle ta sin början. En sista chans att hylla "The king of pop" och en musikfest som folk väntat på. Tyvärr var allt över innan det ens börjat. För att försöka fylla igen lite av det enorma gap av tomhet som MJ lämnade efter sig skapade man en film bestående av filmklipp och färdiga bitar från repetitionerna.

Kenny Ortega heter mannen som åtog sig detta projekt. Cred till honom för det eftersom förväntningarna på "This is it" var otroligt höga från början. Han förfogade över den sista dokumentation som någonsin kommer finnas av Michael Jackson. Det måste bara bli bra! Allt annat skulle ses som ett stort misslyckande och svek. I filmklippen får man se honom i action, hur han jobbade och människorna runt omkring. Det hela känns som en bonus cd där man får en behind the scenes-tour och jag blir glad över vad man bjuds på. När man ser filmen (dokumentären?) förstår man att något stort är på väg att skapas och jag kan inte sluta fundera på hur den riktiga konserten hade sett ut. Storslagen, av filmklippen från repetitionerna att döma. Filmens upplägg är smart och man lockar fram känslorna hos tittaren. Man glömmer snabbt att det är en massa olika filmklipp man tittar på och den där dokumentär-känslan slipper infinna sig. Det är inte någon mörk berättarröst i bakgrunden, det är ärligt och känns äkta. Något som jag också tycker är bra är att man uteslutit sentimentaliteten så mycket det går. En sådan här typ av film hade nog lätt kunnat bli en ren nostalgitripp om man inte sett upp. Självklart har det med all säkerhet fällts tårar på biosalongerna av fans, som helt förståeligt blir överväldiga av de personliga scener man får med MJ. För de är många sådana tillfällen, han visar sin noggrannhet, kompetens och naturligtvis sin kärlek till vad han gör. Teamet bakom filmen gör ett bra jobb som lyckas skapa en röd tråd fastän man bara fått stumparna av ett garnnystan att jobba med. Är man ett fan av Michael Jackson är filmen ett måste då den inte kommer göra någon besviken. Är man inte ett fan kan man likväl se den. Mycket tack vare att man hållit tillbaka på nostalgin som jag skrev tidigare. "This is it" är ett fint minne av popkungen och ett sista farväl från Michael Jackson.

Titel: Avatar

Regi: James Cameron

Medverkande: Sam Worthington, Zoe Saldana, Sigourney Weaver m.fl

Längd: 2 tim 41 min

Genre: Action, Adventure, Fantasy

IMBD: 8,7

Vad ska man förvänta sig av en film som inte tycks ha några ekonomiska begränsningar? Kan man höja sina krav i takt med budgeten? De flesta jag känner tycks tycka det. Högre budget, högre krav. Men är det verkligen så enkelt?

James Cameron är regissören som satsar. Skaparen till de första Terminator filmerna och till guldgruvan Titanic är inte känd för att hålla igen på ekonomin när tankarna ska präntas in i den visuella världen. Med all rätt eftersom Camerons filmer har en förmåga att dra in lika mycket pengar som han spenderat. Och mycket mer därtill. Om någon därför ska lägga 500 miljoner dollar (!) på en film som kanske kunde klassas som "osäkert kort", så är det väl han. Med dessa summor pengar kunde Cameron ha valt i princip vilka skådespelare som helst. Han kunde välja och vraka mellan dagens stjärnor som han ville. Istället valde han att satsa på filmens effekter (James Cameron är grym på detta!) vilket är lite av hans signum då han från början jobbade med specialeffekter. I Avatar använde man sig av en helt ny 3D-teknik som Cameron själv varit med att utveckla och det är just dessa animeringar som filmen fått så bra kritik för. Nu vill jag inte påstå att hans val av skådisar är dåligt. Både Sam Worthington och Sigourney Weaver lever upp till sina roller och levererar det som förväntas av en professionell skådespelare. Men det är inte rollistan som gör filmen till en sådan succé. När jag såg filmen på bio så slogs jag av hur väl allting flöt ihop och att man efter ett tag nästan glömmer bort att det mesta man ser i filmen är animerat. Naturscenerna är helt otroliga och man blir hänförd av alla växter och varelser man får se. Filmen blir väldigt spännande eftersom man aldrig vet vilka nya intryck som väntar. Förutom detta så är själva historien väldigt bra och intressant. Människan upptäcker en ny planet och vill kontrollera denna så man kan utnyttja naturresurserna som finns på planeten. För att göra detta så skyr man inga medel och är beredd att skapa krig mot lokalbefolkningen. Människan är girig och bryter gärna mot naturlagarna för att uppnå sina syften. Med andra ord en väldigt realistisk story som framställer människan som ond och hänsynslös (med vissa undantag) men som mjuknar mer och mer när man inser vad man ställer till med.

Med Avatar har James Cameron gett liv åt den animerade ”vuxenfilmen” och höjt ribban för alla andra filmregissörer. Han spenderade en massa pengar på vägen men stort kapital är ingen garanti till framgång. Cameron har uträttat underverk och träffat precis rätt. Jag tror att man som filmregissör letar efter den där speciella mekanismen hos publiken som väcker känslor för filmen. Syftet är såklart att underhålla men säkert också att förmedla någonting till oss tittare. Man kan väl säga att han lyckades? För jag är nog inte den ende som kände att jag efter biobesöket ville vara en AVATAR!

Titel: Sherlok Holmes

Regi: Guy Ritchie

Medverkande: Robert Downey Jr, Jude Law, Rachel McAdams m.fl

Längd: 2 tim 8 min

Genre: Action/Crime

IMDB: 7,7

Att sätta sig framför bioduken för att beskåda Guy Ritchies "Sherlock Holmes" utan att ha läst en enda bok om superdetektiven från Baker Street, känns inte helt seriöst om man vill få full inblick i Sir Arthur Conan Doyles verk. Ändå känner jag mig otroligt förväntansfull över att få uppleva Holmes och Watson på ett annat sätt än vad Disneys Basil Mus erbjuder. Redan på omslaget till filmen får jag en bra känsla av rollinnehavarna. Robert Downey som den analytiska Holmes och hans ständiga vapendragare Dr. John Watson (Jude Law) utgör ett radarpar som kompletterar varandra perfekt. Tillsammans bildar de ett knivskarpt detektivarbete där man emellanåt bjuds på humoristiska och skarpsinniga dialoger dem emellan. Downey gör sitt skådespeleri till konst när han får ihop konstelationen genialisk/knäpp på ett sådant där Holmes-vis. Hans fight-scener är fruktansvärt bra och ger en helt annan sida av Holmes både i psyket och kroppsligt. Hans sätt att superanalysera sin motståndare är ett grymt bra inslag och jag vill bara se mer! Att kunna matcha denna fascinerande karaktär är nog så svårt men Jude Law lyckas med  att ge ljus åt Watson som gör att han blir lika intressant och rolig att iakta som Holmes. Att Watson är smartare än vad man är van vid ger bara en extra dimension till rollfiguren och det är viktigt att Watson kan ge Holmes svar på tal tycker jag. Faktum är att deras relation sinsemmelan ibland kan jämföras med ett äldre par. De bidrar båda med en charm som fångar publiken direkt från deras första framträdanden. Resultatet blir oslagbart och många filmkännare hävdar redan att Downey/Law är det bästa par Holmes och Watson hittils. De sällar sig nu till en hedersam skara som vi förhoppningsvis får se mer av?

I Guy Ritchies historia är dock Holmes på väg att mista sin kära kollega, då Watson tänker lämna Baker Street bakom sig för att ägna sin tid åt hustrun Mary Morstan (Kelly Reilly). Detta, i samma skede som skurken och magikern Lord Blackwood (mystiskt spelad av Mark Strong) sprider rädlsa i London när han utför en rad mord på högt uppsatta män. Holmes åtar sig uppdraget att finna mördaren och försöker på vägen locka med sig sin högra hand Watson. Ritchie visar här att han har vad som krävs för att hålla publiken på helspänn i över 2 timmar. Rollistan som han satt samman skapar en härlig kemi (inte minst Rachel McAdams) och leverar filmgodis till tittarna. Det är underhållning på högsta nivå om man är redo att hoppa på tåget till denna filmatisering som också ger en skön bild av hur gamla London såg ut.